Alla valpar är individer med små överraskningar. Normalt följer en nio-veckors valp sin nya husse eller matte när de är ute.
När jag gick ut en tidig morgon med Nexo 8 veckor och 5 dagar började det som vanligt, han följde mig. Sen tittade jag på dovhindarna en bit bort och när jag såg efter valpen… var han inte där! Han hade vandrat iväg en bit på en egen upptäcktsfärd.
På fem dagar hemma hos mig kände han sig helt trygg i närområdet.
Nå det löser jag enkelt, tänkte jag. Dagen efter är vi på en ny plats runt gården med längre avstånd till vägen och jag gömde mig när han inte såg. Där fick jag sitta. Min lilla valp gick runt och nosade, tittade upp, såg sig omkring och fortsatte bara lugnt att nosa. Inte ett pip, inte ett gny. Bara helt oberörd av att matte försvann! Notera att jag hade kontrollerat vindriktning så han inte skulle känna min vittring, att doften av mig skulle leta sig fram till hans nos i den lätta brisen. Jag hade gått en liten omväg till mitt gömställe så mina spår skulle leda åt ett annat håll.
Jag har fått en väldigt trygg och nyfiken valp. Fantastiska egenskaper för en jakthund som ska jobba självständigt! Eftersom vi ska jaga fågel där det även krävs kontakt med föraren, så har jag en del att träna…
Nu är Nexo snart 4 månader. Vi har bra kontakt när vi är ensamma ute och det blir bättre och bättre när även lekkompisen Vilde är med.
Jag började med att belöna med Bra! och godis när han kom på inkall, men upptäckte att han snarare tittade efter min hand än mina ögon när han kom in. Då ändrade jag raskt till att belöna med ett nytt äventyr eller en skojig leksak som vi stojar med.
Variationen av belöning är viktig. Valpen måste förknippa inkallet med att matte, ledaren och den viktigaste i världen, alltid har något ännu roligare på gång!
Under jakt och andra spännande äventyr är det bara ledarskapet som har längre räckvidd än doften av en köttbulle.