Det händer att man behöver ta till något extra ibland. En liten godisbit, ett koppel eller en ny mojäng när man tränar. Under åren har jag samlat på mig en hel del. Har du några tips på fler ting till träningen?
En av mina favoritprylar är mitt dubbelkoppel. Ett fyra meter långt koppel med en krok till halsbandet i varje ände. En hand och två hundar, en hund kan vara nära och den andra lite längre ut. Eftersom min vänstra hand fortfarande inte fungerar bra efter skadan är mitt dubbelkoppel ovärderligt.
Till det kan jag använda det halsband jag för stunden finner mest lämpligt.
Det har hänt att min lilla upptäcktsresande valp Nexo har hittat en spännande pinne och absolut inte vill komma in med den i munnen. Då gäller det att få in honom, till varje pris! Alla inkall måste lyckas med valpen så han förstår att ”det bara ska vara så”.
Han måste förstå att matte alltid kallar in av en bra anledning, har något extra spännande eller roligt att göra.
När han står där och tvekar måste jag röra mig bakåt, eller springa, åt andra hållet och var beredd med något intressant. Det kan vara vår vorsteh-rugbyboll, en leksak från huset, en fågelfjäder eller något som låter lite lattjo. En kund gav mig tips om en petflaska där det skramlar ett par kulor mat i. Allt är tillåtet för att väcka valpens intresse så han kommer in till mig.
De viktigaste hjälpmedlen jag har är ändå min egen påhittighet, glädje och leklust!
Nog är det lite för ofta vi går samma väg, viker av på samma ställe och in i skogen, springer ut på samma fält. Jag kan ta med mig en dummie jag ”tappar” när hunden inte ser. På hemvägen kan jag lägga in ett sökmoment, låta hunden hitta den och bli glad när matte berömmer! En sprayflaska med invittring fasan, and eller ripa kan vara med så jag kan spruta något stänk som hunden får vittring på under hemvägen. När han börja nosa kan jag slänga upp en visionsripa, min fågelattrapp och träna sitt i uppflog. Det gäller att vara uppmärksam på matte så man inte missar allt roligt… ett nytt äventyr piggar alltid upp!
Rallylydnad ad hoc. Då är naturen mina hjälpmedel för att ta ut kurs och planera promenaden. Jag kan bestämma mig för att båda hundarna ska sitta när vi passerat brevlådan, ska gå fot fram till fältkanten med några tempoväxlingar där jag ser ett björksly, en tistel eller en hallonbuske. Hundarna kan få sätta sig i en uppförs- eller nedförsbacke. Man vet aldrig var en fågel kan flyga upp och en fågelhund måste kunna sitta i uppfloget var det än sker. Alltid bra att träna muskler och senor så det blir lätt för dem att göra det.
Ljus och vind, är fantastiska hjälpmedel. Att gå mot vinden och söka rätt på något. Den mer erfarna hunden kan få träna att gå med vinden för att röra sig rätt över marken eftersom det inte alltid är rätt vind under en jakt.
Jag har också fått tipset att träna apportering i mörker, så hunden får lyssna efter ett duns när en dummie landar. När en fågel eller dummie försvinner bakom ett buskage är det svårt för hunden att uppskatta exakt nedslagsplats. När den lärt sig att använda syn och hörsel tillsammans, blir det lättare för hunden att snabbt komma i närheten och börja använda luktsinnet.
Mina visselpipor använder jag inte ofta, men vi måste träna då och då så reflexen att lystra är på topp när den behövs. Jag måste ju kontrollera att mina ”fjärrkontroller” fungerar. Att blåsa sitt, vänd eller inkall och se att hunden sätter sig, byter riktning eller kommer in till mig gör att jag kan ha dem lösa lite längre ut.
Halsband har jag av flera olika typer. I läder och i textil, som fast eller som löpande, dressyrlänk för vissa övningar och ett bredare och lite mjukare som vi använder vid spårträning och kortare eftersök.
Koppel i olika längder, två meters läderkoppel, retrieverkoppel och spårlinor av olika slag. Jag har några riktigt korta jag tränar in nya nära moment med och kan släppa utan att hunden trampar på det. Oftast är det kortkopplen jag stoppar ner i byxfickan när hundarna går ut lösa som ett ”utifallatt-koppel”.
Täcken har jag också samlat på mig lite olika. Utöver signaltäcken för jakt har jag rejält vintervarma i kraftig ull, varma med konstfiberstoppning för en stund i bilen, täcken för vilopauser under jakt med regn- och vindskydd samt några enkla i enbart tunnare fleece.
Jag har ingen stöthund för skogsjakt, just nu. Tidigare hade jag ett väldigt tunt värmetäcke att lägga på hunden medan vi väntade på transport tillbaka. Efter att ha sprungit genom skogen vill jag inte att den varma, kanske svettiga, hunden ska stå och kylas av för snabbt i minusgraderna. Jag sydde ett tunt tyg som förstärkning över en räddnings- och överlevnadsfilt som reflekterade värmen och kunde vikas ihop till ett paket mindre än 1dm x 2cm, till en fullvuxen strävhårig vorstehhanne. Man har ju mycket i fickorna som hundförare eftersom en ryggsäck hindrar forcering av nätt upp ogenomträngligt sly och täta granplanteringar.
Allt detta material, alla hjälpmedel och prylar man samlar på sig! Vattenflaskor, matskålar, klotänger, tasshandukar, bäddar, pejlar samt allt som ingår i hus- och jaktapotek. För att inte tala om bilbur… och en bil stor nog för hundarna.
Hör gärna av dig till mig om du har tips på praktiska prylar, material och metoder! chris@ledarskaphund.se
