Nu från första mars till 20 augusti får min unga strävhåriga vorsteh Nexo bara vara lös i viltfria hägn. Annars går han i långlina eller koppel. Jag är inte tvärsäker på stopp och inkall… än. Vilde som är tränad att inte följa vilt och har stadga i uppflog fågel får vara lös fram till 15 april där vi bor.
Norr om Nyköping smälter äntligen de sista snöhögarna! För några dagar sedan var det is i norrlägen. Då upplevde vi sanningens ögonblick i hur bra min ettåriga Nexo gick i fot. Och att han faktiskt stannar i ett lekutfall när ett koppel blir sträckt.
Faktum är att jag faktiskt är riktigt nöjd. Ingen tävlingslydnad så men tillräckligt bra så en gammal tant kände sig trygg och inte är rädd att dimpa i backen.
Sanningens ögonblick gäller även hur väl det städas här hemma.
I alla fall hur ofta. När ler-säsongen är som bäst har man ett val. Städa flera gånger om dagen eller acceptera att man lever i ett hundhus.
Sedan flera år är min hallmatta utbytt mot badlakan som kan tvättas. Köksmattor har jag inte haft på många år. Så har jag lärt mig att det är lättare att sopa upp lera när den har torkat… Hundarna har lärt sig att sitta still på den sk hallmattan tills alla tassar och ben är torkade samt visiterade. Ofta är det hela hunden som blivit lerig. Vi ska ju ha skoj när vi är ute. En lerig hund är en lycklig hund.
Nu längtar vi till att det torkar upp lite så dummies inte blir helt genomblöta och dammsugaren får vila lite…
Och självklart längtar vi till badsäsongen! Jag äter gott så bikinin inte trillar av…
