Jag är bekymrad över hur olika åsikter om hundträning uttrycks i debatten om hundar.
Självklart för oss alla – oavsett träningsmetod – är att grunden i en bra relation är trygghet och närhet, kärlek och glädje. Att inlärning blir bäst med bekräftelse och belöning när hunden gör rätt. Belöningen kan vara ett ”Bra!”, en beröring, en smekning, en boll eller annan leksak. Under inlärning är godis bra hjälpmedel, en tydlig belöning.
I hunddebatten har vi en bortglömd grupp.
Oftast nämns de som har problem med hundar som drar i koppel eller inte kan möta andra hundar på ett vettigt vis. Den grupp hundförare som inte nämns är vi som inte har problem med vår hund även om den alltid inte uppför sig helt perfekt i alla situationer. Vi är väldigt många som är tydliga ledare för vår hund, har och har haft ett bra samarbete med ett flertal hundar. Trygga, glada och lydiga jyckar som följer oss. Vi lever mer i det tysta, nöjda med vårt samarbete med vår kompis, hunden.
Vi som tränar driftstarka hundar vet att ett väl inlärt och befäst positivt beteende prövas när drifter retas. På dressyrplanen och hemma kan hunden svara direkt på exempelvis en inkallning, men när en stark drift retas ställs betydligt högre krav på kontakt och respekt mellan förare och hund. När något triggat en driftstark hund är godis fullkomligt ointressant. Att då försöka avleda eller skapa kontakt med godis är helt meningslöst. Driftstarka hundar måste se sin ledare som så pass betydelsefull att de lyder ett ”Nej!”, ett ”Stopp!” eller ett ”Hit!” när det behövs. Många fler hundar skulle behöva se sin förare som mer betydelsefull än en godisbit.
Ledarskap är att visa väg så att hunden vill följa.
Att bestämma över sin hund är att ta ansvar. Ansvar för hundens välbefinnande, att livet med hunden fungerar och att omgivning inte utsätts för obehag. En bra ledare har en lydig hund som får väldigt mycket frihet! Om din hund är lugn när du klipper klor, går i koppel utan att dra, alltid kommer på inkallning och automatiskt följer dig när du går, då är du en bra ledare för din hund.
Det bekymrar mig att den finns en ovilja att förstå
hur vi med arbetande driftstarka hundar skapar ett bra samarbete med vår hund. Det sägs att man inte får prata om ledarskap utan ska använda ord som föräldraskap och liknande. Att den som behöver ha en lydig hund anses vara auktoritär och grundlöst anklagas för att träna med bestraffningar, tvång och med att göra hunden illa. Så är det inte. Alla vet att det inte ger en trygg relation, en bra kontakt och det samarbete man behöver ha med sin hund.
Kunskapen om att belöna det positiva är inte ny och modern.
Det är gammal kunskap om att träna såväl hund som häst och övriga djur. Alla djur gör det de vinner något på.
Vill du träna och avleda din hund med godis och inte korrigera med ett ”Nej!” och den metoden fungerar, fortsätt med det. Är du nöjd med ert samarbete, att din hund mår bra och är inte till bekymmer för dig och din omvärld, är allt just som det ska. Men försök förstå att alla hundar inte kan tränas på det sättet. Vissa hundar behöver helt enkelt ett ”Nej!” och tydliga gränser.
Hunden är ett djur, ett rovdjur, som lever i en människovärld.
Den förstår oss bäst när vi kommunicerar med vår hund som det djur den är. En rävvalp eller björnunge lär sig hur den ska klara sig i världen genom att se vad tiken eller honan. När hon inte godkänner ett beteende markerar hon fysiskt, och mycket tydligt när det behövs. Din hund fick säkert samma tillsägelser i valplådan av tiken.
När hunden får tydliga ramar, vet hur den ska få sin belöning och vad som inte är tillåtet, kan den vara trygg och slappna av. För att bygga den trygga relationen behöver en hundförare ha kunskap om hundars behov och motivation, egenskaper och energinivåer. Förstå hur hundar kommunicerar och läser människans kroppsspråk. Alla hundförare behöver kunskap, trygghet och självförtroende för att kunna ge sin hund trygga och tydliga signaler. Och själv kunna välja vilja råd som blir bra för den egna hunden. Det är helt enkelt ditt ansvar som hundförare.
